Ur Katolskt magasin nr ?, 2004

För första gången i historien har den medeltida Gravriddarorden haft en dubbningsceremoni i Sverige. Orden är viktig för den katolska representationen i det Heliga landet, säger ståthållaren Bo Theutenberg.

Den Heliga gravens av Jerusalem Riddarorden. Så lyder det fullständiga namnet på den orden som har fått ett 20-tal nya svenska medlemmar, riddare och damer, dubbade i Domkyrkan den 11 september.
De för en nära 700 år gammal tradition vidare. Belägg finns för att de första gravriddarna dubbades i Jerusalem redan 1336 kanske t o m tidigare.
Har en medeltida riddarorden någon reell betydelse på 2000-talet? Och varför behåller man dubbningar, det vill säga riddarutnämningar, i dag?
Vi frågar Bo Theutenberg, ståthållare i ”Ståthållarskapet Sverige”, alltså Gravriddarordens lokale ställföreträdare.

Bo Theutenberg har under hela sitt yrkesliv arbetat i utrikes tjänster. Han har varit svenska UD:s folkrättssakkunnige samt professor i folkrätt vid Stockholms universitet. Som få andra svenskar är han insatt i förhållandena i det heliga landet, som inbegriper Israel, Palestina, Jordanien och Cypern. För att bevara sina rötter har han dessutom hållit kontakt med sin hembygd, Västergötland, och har länge forskat i samarbete med Skara stiftshistoriska sällskap.

Förra året gav han ut boken Från den heliga graven till Västergötland – en berättelse om korsriddarna i Forshem och Västra Tunhem. Där beskriver han de medeltida gravriddarnas högsta önskan, ”att i samband med sin pilgrimsfärd få åtnjuta den yppersta ynnesten i kristenheten, nämligen att få mottaga riddarslaget på Kristi grav”, och han ger exempel på hur svenska riddare lät dokumentera utmärkelsen i västgötska medeltidskyrkor.

På Forshems kyrka i Kinne härad finns en stenrelief, föreställande Kristus omgiven av Petrus och Paulus, med inskriften ”Denna kyrka är helgad åt vår herre Jesus Kristus och den Heliga graven”. Det finns alltså en romansk kyrka i Sverige som är helgad åt den Heliga graven i Jerusalem!

I sin bok går Theutenberg in på djupa motiv hos medeltidens pilgrimer för att vilja bli gravriddare: att försvara Kristi grav, se till så att den hölls levande och garanteras kristna värden.

Dagens medlemmar av Gravriddarorden har samma konkreta uppgifter, att i samförstånd med representanter för olika trosinriktningar hålla Gravkyrkan i ett sådant skick att den inte blir ett museum. Men de har också en uppgift i överförd bemärkelse, att på påvens uppdrag stödja utbildningsinstitutioner av olika slag och verka för försoning mellan kristna, muslimer och judar.

- I dag har orden cirka 22 000 medlemmar spridda över hela världen och de utgör den ekonomiska ryggraden för den verksamhet i det heliga landet som den latinske (katolske) patriarken av Jerusalem driver, berättar Theutenberg.

Genom olika projekt, och personliga insatser, samlar medlemmarna in tio miljoner dollar per år som går dels till patriarkatets administration och underhåll av kyrkor, dels till utbildning på alla nivåer, från lekskolor till seminarier. Skolorna är öppna för alla, oavsett trostillhörighet.

- Gravriddarorden arbetar i en ekumenisk anda men också i en interreligiös anda, alltså i en anda av gemenskap och förståelse mellan kristendomen, judendomen och Islam. Vi har en gemensam Gud!

När Bo Theutenberg berättar om förvaltningen av Gravkyrkan i Jerusalem – som är den heligaste platsen för såväl judar som kristna liksom en av Islams mest heliga platser - tycks det som om svårigheterna att hävda sina respektive heliga platser där är en spegel av motsättningarna i Mellanöstern.

- Aldrig någonsin har samexistensen mellan kristna, judar och muslimer varit så hotad som nu på 2000-talet. Därför är det oerhört viktigt att vi, i stället för att resignera, ser möjligheterna till interreligiös dialog. En sådan dialog kan också befrämja tolkningen av den i våra dagar hårt sargade folkrätten, säger svenska UD:s förre folkrättssakkunnige Bo Theutenberg. För den folkrättsliga dialogens vidare utbyggnad har den katolska kyrkan den största betydelse, framförallt genom den Heliga stolens – alltså påveämbetets – mycket goda relationer till de arabiska folken, menar Theutenberg. Gravriddarordens verksamhet betraktar han som ”olja i maskineriet” mellan religionerna.

- Utan pengarna från vår orden skulle t ex utbildningsväsendet rasa samman. Men vårt arbete har inte bara en ekonomisk betydelse utan också en rent humanitär. Vår personliga närvaro behövs för att stödja och trösta kristna i de alltmer krympande församlingarna.

Under samtalets gång visar det sig att Bo Theutenberg tillhör ännu en katolsk orden med anor från medeltiden, nämligen den suveräna Malteserorden. Den har sitt ursprung i Johanniterbröderna, verksamma i Jerusalem redan på 1000-talet, som sjukvårdare åt pilgrimerna. Orden har en bred karitativ och medicinsk hjälpverksamhet, främst sjukvård och katastrofhjälp. Malteserorden är – p ga av historiska faktorer – folkrättsligt att betrakta som en suverän stat, vilken upprätthåller diplomatiska förbindelser med ett 100-tal stater. Bo Theutenberg är sedan 2003 den suveräna Malteserordens ambassadör i Jordanien. I denna egenskap söker han identifiera de humanitära medicinska hjälpprojekt i Jordanien och Mellanöstern som Malteserorden ekonomiskt kan bidra till. Givetvis är såväl Palestina som Irak av intresse i dessa sammanhang, säger han.

Men just nu är han mest sysselsatt av Gravriddarorden. Han berättar att denna orden står under påvens ledning och har en av kyrkans kardinaler som stormästare, i dag kardinalen Carlo Furno. Ordens storprior är den latinske patriarken av Jerusalem, Michel Sabbah, närvarande vid dubbningsceremonin i Domkyrkan.

För första gången, alltså, en dubbning på svensk mark, med medeltida ritualer. Varför håller man så hårt på dem?

- Historiska ceremonier minner om traditionerna och visar att de gamla värdena håller.

Men man kan väl samla in pengar och ha vänskapliga förbindelser utan bli upptagen i en orden under pompa och ståt?

- Ja naturligtvis, men pompan är inte till för att upphöja enskilda medlemmar utan för att markera deras hängivenhet för påven och deras solidaritet med det Heliga landet, svarar Bo Theutenberg och tillägger:

- Det ligger en djup kristen symbolik i löftet att vara Kristi riddare. Särskilt viktig är följande avsnitt ur ”riddarlöftena”: ”Var tapper och omgjorda dig med detta svärd i vår Herres Jesu Kristi namn och kom alltid ihåg att helgonen har erövrat riken inte med svärd utan med tron”!

Bilder:

1. Riddare och Dam av Gravriddarorden i ordensdräkt. Riddarna av den Heliga gravens av Jerusalem Riddarorden bär ett rött Jerusalemkors på vit dräkt medan en Dam av samma orden bär ett rött kors på svart dräkt. Såväl Malteserorden som den Heliga gravens av Jerusalem Riddarorden behandlar män och kvinnor likvärdigt. Text ur Bo Theutenbergs bok Från den heliga graven till Västergötland. Foto: Gravriddarordens arkiv.

2. Från dubbningsceremonin i Katolska domkyrkan ……………..

Ruta1 Följande lekmän har dubbats som riddare respektive damer av Den Heliga Gravens av Jerusalem Riddarorden:
André Acker
Stefan Ahrenstedt
Knut Lyche Arstad
Josef Borbas
Christina Doctare
Sven Gullman
Peggy Lagerström
Anders Lindquist
Talbot Shaw Lindström
Michel Louis
Christina Thomas
Tommy Thulin
Kent Trosander
Davor Zovko

Präster blir inte riddare i orden utan ”ecklesiastiska medlemmar” med uppgift att vara vägledare och andliga rådgivare.
Följande präster har upptagits i orden:
Biskop Anders Arborelius
Biskop William Kenney
Msgr Stjepan Biletic
Msgr Lars Cavallin (storprior, den högste prelaten i det svenska ståthållarskapet)
Fader Krikor Chahin

Ruta 2:
Fakta om Bo Theutenberg:
Utnämndes som attaché i utrikesdepartementet, UD, 1966 och har tjänstgjort i Bagdad, New York och Moskva. Juris doktor och docent i folkrätt 1972. Var UD:s folkrättssakkunnige 1976-87 och professor i folkrätt vid Stockholms universitet. Utnämndes 1982 till ambassadör och har ofta framträtt i den folkrättsliga och säkerhetspolitiska debatten. Var i egenskap av svenska UD:s folkrättsakkunnige med om att 1981-1982 upprätta de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och den Heliga Stolen (Vatikanen). Medlem av biskop Anders ”juridiska råd”. Förordnades 2002 till professor i internationell rätt vid University of Jordan i Amman med speciell inriktning på Mellanöstern och Palestina. Blev år 2003 utnämnd till Malteseordens ambassadör i Jordanien samt samma år Ståthållare för ”Ståthållarskapet Sverige” av Den Heliga gravens av Jerusalems riddarorden.